Hemma

Äntligen hemma från all stress, smuts, svett, spring och pengarbrännande, men också äntligen hemma från ett av mina bästa resor i mitt liv. Jag hade inte förväntat mig sån värme som det var där då, så jag hade bara med mig 2 par shorts, som blev svettiga och smutsiga direkt, så jag köpte 2 par nya. Hade dock en långkjol med mig också som var grymt skön!
Polen, vilket land alltså! Krakow, vilken stad! Åh det var så underbart kul, bortsett från alla få duschar vi hade och trånga utrymmen, men man blev ju van så att säga, men ändå. Vill tillbaka till staden redan nu, det var så sjukt härligt! Men vi hade ju såklart en mening med att åka dit, Auschwitz och Auschwitz-Birkenau. Vi var 2 grupper, varje grupp innehöll 2 familjer. Jag var med i den gruppen som åkte på Söndagen, en sjukt varm dag! Ska jag vara helt ärlig så kände jag inte så mycket när jag var där, men på kvällen dagen efter, då kändes det. Det blev dock mycket känslosamt vid dödsväggen för många, även för mig. Vissa släppte ut det med sina tårar, och vissa hade det bara inombords. Vi hade också en mycket fin cermoni med blommor och kramar. Aldrig har jag varit med om en sådan resa förr. Aldrig har jag känt såhär som jag gjorde då. Och aldrig har jag förändrats såhär snabbt pågrund av vad jag sett och hört. När vi kom hem inatt vid 03.30, så kände jag '' Gud vad jag har det bra...jag har en familj som väntar på mig där hemma, en mamma som kommer och hämtar mig och tar med mig hem, där jag får gå och lägga mig i ming egna säng, i ett hus där jag kan gå och ta mat direkt jag blir hungrig. '' Och när min mamma kom med bilen så sa jag hejdå till Reine och sa att det hade varit en av mina bästa resor jag någonsin, någonsin varit med om och gav honom en stor kram som tack för all back up. Jag vet inte varför men när jag kramade mamma kändes det som om jag var i trygga händer igen, jag kände mig så lycklig och..ja...mina känslor bara flög ur mig. Det känns som om jag skrivit världens poet nu men jag skrev bara hur jag kände, och jag tror nog inte att jag var den enda som kände ungefär så. Efter denna resa har jag lärt mig sååå mycket, dvs att uppskatta det jag har. Så det sista jag vill säga, speciellt till alla 97or på morkarlbyskolan som ett avslut till detta inlägg är, åk till Polen om ni får chansen, gör ni inte det så missar ni en livsupplevelse. Det spelar ingen roll hur drygt det är att jobba pengar till resan, det är SÅ värt det! // Edit, 9C

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0