Hemma
Äntligen hemma från all stress, smuts, svett, spring och pengarbrännande, men också äntligen hemma från ett av mina bästa resor i mitt liv. Jag hade inte förväntat mig sån värme som det var där då, så jag hade bara med mig 2 par shorts, som blev svettiga och smutsiga direkt, så jag köpte 2 par nya. Hade dock en långkjol med mig också som var grymt skön!
Polen, vilket land alltså! Krakow, vilken stad! Åh det var så underbart kul, bortsett från alla få duschar vi hade och trånga utrymmen, men man blev ju van så att säga, men ändå. Vill tillbaka till staden redan nu, det var så sjukt härligt! Men vi hade ju såklart en mening med att åka dit, Auschwitz och Auschwitz-Birkenau. Vi var 2 grupper, varje grupp innehöll 2 familjer. Jag var med i den gruppen som åkte på Söndagen, en sjukt varm dag! Ska jag vara helt ärlig så kände jag inte så mycket när jag var där, men på kvällen dagen efter, då kändes det. Det blev dock mycket känslosamt vid dödsväggen för många, även för mig. Vissa släppte ut det med sina tårar, och vissa hade det bara inombords. Vi hade också en mycket fin cermoni med blommor och kramar. Aldrig har jag varit med om en sådan resa förr. Aldrig har jag känt såhär som jag gjorde då. Och aldrig har jag förändrats såhär snabbt pågrund av vad jag sett och hört. När vi kom hem inatt vid 03.30, så kände jag '' Gud vad jag har det bra...jag har en familj som väntar på mig där hemma, en mamma som kommer och hämtar mig och tar med mig hem, där jag får gå och lägga mig i ming egna säng, i ett hus där jag kan gå och ta mat direkt jag blir hungrig. '' Och när min mamma kom med bilen så sa jag hejdå till Reine och sa att det hade varit en av mina bästa resor jag någonsin, någonsin varit med om och gav honom en stor kram som tack för all back up. Jag vet inte varför men när jag kramade mamma kändes det som om jag var i trygga händer igen, jag kände mig så lycklig och..ja...mina känslor bara flög ur mig. Det känns som om jag skrivit världens poet nu men jag skrev bara hur jag kände, och jag tror nog inte att jag var den enda som kände ungefär så. Efter denna resa har jag lärt mig sååå mycket, dvs att uppskatta det jag har. Så det sista jag vill säga, speciellt till alla 97or på morkarlbyskolan som ett avslut till detta inlägg är, åk till Polen om ni får chansen, gör ni inte det så missar ni en livsupplevelse. Det spelar ingen roll hur drygt det är att jobba pengar till resan, det är SÅ värt det! // Edit, 9C
Sista dagen och familjen
Hej! Sitter på vandrarhemmet i Krakow just nu. Jag har precis kommit hit, vissa är fortfarande ute. Idag har vi haft en jättebra dag. Mina vänner och jag har gått runt på stan och shoppat, solat, åkt golfbil, pratat med polacker och haft det väldigt bra. En bra dag och slut på en händelserik resa. Igår var vi i Auschwitz och Auschwitz - Birkenau. Det var 28 grader varmt och strålande sol. Jag att det hade effekt på många för det gjorde att helvetet på jorden faktiskt såg vackert ut. Men för mig spelade det inte jättestor roll. När jag gick runt i Auschwitz 1 kände jag mig chockad och kunde nästan inte prata. Det var så många känslor på samma gång, det går inte att beskriva. Mina släktingar var en liten del av nazisterna. Än vet jag inte varför och på vilket sätt men någon gång i framtiden vill jag veta. Varför gjorde de val de gjorde och om det var på grund av hat. När jag gick runt i första lägret försökte jag lyssna och fokusera på att ta in så mycket som möjligt. Men när jag kom till dödsmuren släpptes alla känslor ut och tårarna kom. Jag kände mig skyldig på något sätt, inte för att jag är släkt med nazister, utan för att jag ändå älskar dem. Jag älskar hela min familj och alla som har en familj vet att det finns en otrolig och obegriplig kärlek till alla familjemedlemmar. Vid dödsmuren hade vi en liten ceremoni. Alla som ville fick lämna en ros och en person fick lämna en bukett från hela gruppen. När Reine kom fram till mig och sa att han ville att jag skulle lämna buketten stod jag och grät mot en väns axel. Just i det ögonblicket kunde jag inte säga ett ord. Inte ett enda ord i hela världen hade beskriva hur jag kände i det ögonblicket. Men att jag fick lämna fram buketten betydde väldigt väldigt väldigt mycket för mig och jag hoppas att det gjorde för någon annan också. Att jag, som är släkt med de som hjälpt till att skapa helvetet, fick lämna buketten kändes mäktigt. För mig kändes det som att allt jag fick en bekräftelse att de inte är mitt fel. Det spelar ingen roll att jag har en släkt som var nazistisk, vad som spelar roll är vad jag gör med mitt liv. Tidigare har jag försökt att "göra allt bra igen" och "städat upp" för mina släktingar. Men nu tänker jag istället bevisa att jag är bättre än dem. De gjorde ett val och kanske hade de anledningar men jag tänker inte leva i skam. Nu ser jag det här som en utmaning och jag tänker använda mitt släktträd för att visa för andra att det inte handlar om vem man är född till utan vad man gör med sitt liv.
Det var i första lägret jag upplevde mycket känslor, men under andra var det tyvärr för mycket tomma hus och vägar. Det var lite svårare att uppleva på något sätt. Men det är olika för alla och just för mig var det svårt att förstå i det lägret. För mig har den här resan betytt otroligt mycket. Innan vi åkte hade jag en stoooooor klump i magen. Jag visste att jag skulle genomgå svåra tankeställare och uppleva känslor som man aldrig upplever i vardagen. Jag var rädd och väldigt nervös. Skulle resan bli som jag trodde? Skulle jag få ut något av den? Flera kom fram till mig och gav mig en kram och sa att allt skulle gå bra. Men det spelade ingen roll vad någon sa innan för ingen kunde veta vad som snurrade runt i mitt huvud.
Nu när resan nästan är slut kan jag säga att den inte blev som jag trodde, den vart tusen gånger bättre. Jag har varit på toppen och botten. Det är det som gjort resan så bra. Jag har fått uppleva helt nya saker. Det har lätt varit en av de bättre resorna i mitt liv. Jag burkar inte jämföra resor med varandra så mycket för alla är så speciella och unika på sitt sätt, nästan som människor. Tidigare hade vi avslutningsmiddag och en del fick hålla tal. Jag fick själv säga några ord och jag hoppas att det berörde eller sa något som betydde något för de som är med på resan. De var andra som höll tal och några sjöng. Vi fick skratta och le men flera fick också fälla tårar. Jag tycker att den här dagen har varit ett perfekt slut på resan. // Sara Eriksson 9F
Bra dag.
Hej!
Idag har typ varit den bästa dan i mitt liv. Det var först idag under middagen som jag kände att något inuti mej förändrades. Jag har redan känt förut, från att vi kom hit, att mitt självförtroende har ökat, men just vid middagen så hände något.
Jag och några sjöng på resturangen, bara för att ha lite kul och för att våga testa(utan att någon annan bestämmer att man ska göra det) att göra något som man igentligen innerst inne kanske inte vill. Alltså, vi stod och sjöng och efter ett tag i första låten så sjöng jag fel och t.o.m. falskt.
Fast jag bara förut hade pratat seriöst i skolan innför ungefär 15 st av de som satt i resturangen(och inte pratat med vissa av de andra alls), så skämdes jag inte ett dugg. Inte ett litet jävla litet dugg inför de 93 personer vi sjöng skämdes jag för. Det kändes som om jag stod och sjöng fel inför mina närmaste kompisar bara. Det var som om de andra var mina bästa vänner och att de inte tyckte att jag var konstig för att jag gjorde fel. Som om de inte brydde sig, utan att de förtsatte att acceptera mig, för att jag vågade försöka.
Det jag är rädd och deprimerad över nu är att när vi kommer tillbaks till skola på torsdag så allt som vanligt igen. Att de som inte följt med till Polen inte kommer förstå varför man pratar med vissa som har följt med på resan. Och att de kanske kommer hacka på en. Därför känner jag mig lite nere. Men vadå, får vi inte visa de som hackar på en då att de har fel. Att De verkligen har missat något posetivt betydande för livet, genom att inte följt med på resan, och jag tror att jag inte är den enda som känner så. sååeedee!!!
Känslorna börjar smyga sig på lite och man känner sig lite extra blödig. Jag skulle kunna gråta för vad som helst och jag är helt säker på att det är sparade glädjetårar från dessa underbara dagar(och kanske några olyckliga tårar också för att vi inte fick fortsätta nere på torget för att klockan var för mycket Fast alla vi protesterade mot lärarna). Vi ville ju ha kul och vi ville vara ALLA TILLSAMMANS. Jag kände glädje, hos varenda en, och överallt och t.o.m. mellan vissa personer som inte riktigt varit så bra Mates tidigare och som Bara hållit sig till sin grupp med "vänner" under resan.
Jag är lycklig, jag är inte den enda och that's it!!!
Gonatt och puss och kram!
//Angelica
Morgon i Krakow
Natten var lång och vi kom fram vid halv två.
De allra flesta låg inte i säng förens vid halv tre, och vissa var vakna fram tills morgonen.
Men nu är alla uppe och om en halv timme ska vi samlas utanför Butik Hostel, och sedan vidare till torget, checka läget och hur det ser ut.
Det känns overkligt att vara här och det kändes verkligen inte som om vi var på väg hit igår.
Allt känns som en dröm och att vi lyckas tagit oss hit är fantastiskt!
Tack alla sponsorer, föräldrar och alla som hjälpt oss.
Det finns inga ord för hur allt känns, men känslorna kommer nog snart, det är trotts allt fyra dagar kvar.
// Josefin
17 maj
En timma kvar till resan
Sitter på skola och det är tomt o tyst men snart bryts tystnaden av de 98 som tillsammans med mig skall åka til Polen. Efter alla förberedelser är det alltså dags och det är nog en stor förväntan som följer med allea resenärer när de kommer snart. Vad som väntar oss vet vi ju lite om men mycket blir ju upp till de som reser just i år. De unika eleverna och vuxna som tar plats på bussen snart kommer att skapa "sin" resa och sina upplevelser. Vi har ett fantastiskt policydokument där eleverna beskrivit vilken häftig resa de ser fram emot och hur de tillsammans och var och en skall skapa denna. I går kväll fick jag många goa hälsningar från gamla resenärer och sköna människor som önskade oss en underbra resa. Vibbarna är här, nervositeten likaså och den där stigande förväntan som ju brukar infinna sig när ett stort gäng människor ska ut på en resa. Det kommer att bli en resa med många dimensioner och nya minnen kommer att skapas och ristas in. Nu vill jag dra iväg och jag hoppas på fem riktigt häftiga dagar. Bloggen här hoppas jag kommer att skildra detta när eleverna själva börjar skriva.
Reine
Polenmöte 20/1
Idag har vi haft ett polenmöte och vi gick igenom läget för alla arbetsgrupper.
Vedlotteriet är inte datumet för dragningen bestämt ännu men det kommer att ske snart.
Julförsäljningen var lyckad.
Kakorna som vi har beställt har nu kommit, och finns att hämta hos Lotta.
Tebjudningen är på gång och kommer förmodligen att ske i början av april.
Passen för vasaloppet är bestämda, alla kommer att ha fyra pass var, varje pass är fyra timmar, om inte tiden passar för dig, meddela Ewelina G, eller försök att byta med en kompis, dom behöver även några frivilliga som kan ta ett till pass på vasalopps-söndagen
Kalendrarna är tryckta i 100 exemplar, dom kostar 100 kr styck.
Dessertbokenredigeringen blir förhoppningsvis klar idag och ska sen skickas in på tryckning.
Garderoben på Moraparken som föräldrarna lovat att ställa upp på, kommer att hållas tre lördagar, Fredrik H ska kolla vilka datum.
Sponsringsgruppen får några sponsorer då och då.
Vika däckbyte ligger nere för tillfället pga att alla har bytt sina däck, men kommer förmodligen att fortsätta till våren när det ska bytas däck.
Smyckesgruppen har fått lite sålt och kämpar vidare.
Discogruppen är snart klara med planeringen för discot den 27/1.
Litet Polenmöte 13/1
Idag har vi haft ett litet Polemöte som en liten förberedlese inför kommade två fredagar.
Vi ska beställa hem mer kakor, och har mycket att planera.
Det är fullt upp nu, vi kommer bla ha ett Disco den 27/1 för låg och mellanstadiet.
Mer uppdatering kommer nästa fredag då vi kommer ha ett stort Polenmöte.
// Elin och Josefin 9E
Viktigit om Polen 2012
Sammanfattning av höstterminen
Under höstterminen har vi jobbat intensivt på många fronter och utifrån det vi kom överens om på vårt startmöte.
Sammanlagt har vi nu jobbat in mer än 110 000 kronor, en bit mer än vad tidigare grupper fått ihop redan på hösten.
Några viktiga aktiviteter som genomförts är: kak- och salamiförsäljning, höstdisco, barnkalas, däckbyte, vasaloppsarbete i Östnor, julförsäljning, smyckeförsäljning, vedlotteri, skolcafeteria och sponsringsförfrågningar.
Polengruppen lagade också maten till skolans personalfest och det inbringade mer än 5000 kronor.
Toleranskalender och dessertboken, två fantastiska fina produkter som eleverna har skapat tillsammans med några lärare, kommer att tryckas upp direkt vid terminsstart i januari med går att beställa.
Presentkort på dessa finns att köpa.
Sponsorer: Ica supermarket, Berg Advokatbyra, Rotary, Synsam, Älvdalens Utbildningscenter, Fiskarhedenvillan, Ramirent, Isotec. Fler behövs! Fler är på väg!!
Nästa steg
Kostnadsbilden i Polen har ändrats bl.a orsakat av stundande fotbolls-EM.
Utmaningen till våren blir därför lite större än tidigare år och större än vi antog vid startmötet.
Vi behöver just nu hjälpas åt ordentligt med:
* marknadsföring och försäljning av kalender och dessertbok
* vara mycket aktiva i sponsorsökande gentemot företag och organisationer
* sätta igång vårens aktiviteter. Bl.a är en seniorlunch med program på gång
Nästa kvällsmöte - 26 januari. OBS!!!
Reservera torsdagen den 26 januari för nästa kvällsmöte.
Då ges detaljerad information om ekonomin och resan samtidigt som vi uppmärksammar minnesdagen till förintelsens offer som infaller årligen den 27 januari och högtidlighålls i många länder.
Tid o plats meddelas i början av vårterminen.
Resan
Just nu är vi 144 anmälda till resan, varav 22 föräldrar och åtta lärare.
42 killar och 42 tjejer!
Vi genomför resan 17-22 maj.
Flyger från skavsta med Wizzar kl 21.55 den 17 maj och är åter på skavsta vid niotiden på kvällen den 22 maj.
Buss med Masexpressen T&R skavsta (prel.) Vi bor på Lemon Hostel (varndrarhem) i centrala Krakow.
Studiebesöken i Auschwitz-Birkenau genomförs lördag 19/5 och söndagen 20/5.
Halva gruppen varje dag.
Visst börjar det pirra när vi tänker på vad vi skall få vara med om !!
Vår blogg
På vår blogg http://toleransresa.webblogg.se/ kan du få uppdateringar om det senaste och lite bilder från det som händer i projektet.
På skolans hemsida kan du också hitta information.
Under våren blir det också utskick på maillistor till alla deltagare med uppdateringar och viktig info.
Håll utkik!
Frågor, förslag mm. Skriv till [email protected] eller den lärare som ansvarar för delprojekt. Reine vet vem detta är.
// Hälsningar från arbetslag NIO
Dessertgruppen meddelar
Hej!
Fick i uppdrag att jag skulle berätta hur det går för oss i dessertboksgruppen.
Vi har hunnit långt! Vi har samlat recept, handlat, bakat, knäppt kort, renskrivit recept, tagit kontakt med tryckeri, gjort en framsida (se bild) och nu håller Annamaria på att redigera alla bilder och sätta ihop bilderna med recepten och när hon är klar så är det bara att skicka iväg allt till tryckeriet.
Det har tagit längre tid än vad vi räknade med. Vi har jobbat ca. 1-2 timmar på några Fredagar och vi gjorde ganska mycket på aktivitetsdagarna vi hade nu i höst. Då bakade vi mest och tog kort på allt vi bakade. Några av oss gick till och med till skolan på höstlovet för att jobba lite mer med det här. Men på något vis så är det som om tiden springer från oss. Den är inte alltid på vår sida. Vi gör allt vi kan för att hinna klart innan jul och vi hoppas verkligen att vi klarar det.
Men som sagt var så har vi kommit en lång väg sen vi först började tänka på hur vi skulle bygga upp boken. Vi har ett tryckeri som är villiga att trycka upp böckerna och Sara Erikssons mamma (Älvdalens utbildningscentrum) har lovat att hjälpa oss genom att sponsra betalningen för tryckningen. Bokia har lovat att vi ska få sälja både dessertboken och kalendern hos dem. När den är klar kommer priset att vara ungefär 100-150 kr styck.
Vi har haft roligt och det är ett bra gäng som vi jobbar med mot det stora målet att komma till Polen, Auschwitz och jag tror att vi kommer att vara där i Maj 2012 om det fortsätter så här.
Ha det bra!
/ Hannah Halvarsson 9D
Sponsorgruppen meddelar
Polenmöte fredagen den 9 december
Idag har vi haft polenmöte igen.
Vi har fått information om våra olika projekt, just nu är det
dessertboken och
kalendern på gång.
I dessertgruppen håller dom på med att kolla över recepten, vi har även fått sponsorer nu så att vi ska kunna börja med att trycka upp böcker och sälja på
Bokia i Mora, där kommer även kalendrar att säljas.
Sponsorgruppen håller på och kollar vilka som har möjlighet att sponsra oss.
Vi ska även be alla grupper att göra ett blogginlägg så att alla får reda på vad dom olika grupperna gör, vad dom ska göra och hur dom ska göra det.
Angående vedlotteriet ska vi dra en vinnare torsdagen den 15 december och vinnaren kommer att kontaktas via telefon.
Vasaloppsjobb
Igår var några av oss från Polenguppen i Östnor och jobbade för vasaloppet.
Vi trädde på chipp på kardborrdeband som åkarna i mars ska ha runt fotleden.
På Bild har vi Reine, Anna-Maria 9E, Hannah 9D, Jonas 9D och Elin 9E.
Bloggen är startad!
Vi har nu startat våran blogg för vår toleransresa 2012 i maj.
Vi uppdaterar efter varje möte vi haft och alla arbeten vi gör.
Idag så arbetar alla i sina grupper, vi har dessertgruppen som jobbar med en dessertbok som vi ska trycka upp i ca 200 exemplar.
Denna bok innehåller goda recept från massor av olika länder i världen som vi samlat i en och samma bok.
Boken kommer kosta mellan 100-150kr beroende på hur många som beställer.
Vi har även försäljningsgruppen som jobbar med vår försäljning av kakor, salami, lingonkransar m.m
Och sponsorgruppen som jobbar med att vi ska få sponsorer.
Vecka 48 mellan 3-4 december kommer vi stå i Våmhus, Venjan, och på Sollerön där det är julmarknad.
Vi kommer ha försäljning av bakverk, vedlotteri, dessertbok, och kakor m.m
På vedlotteriet så kan man vinna ett stort vedlass med björkved värd 5000kr.
En lott kostar 25kr.
Imorgon kommer vi även att vara i Östnor och jobba för vasaloppet.
